Ibland händer det så hemska saker så att man inte tror att det är sant. Tanken lämnar dig inte och man får nypa sig i armen för att förvissa sig om att det är sant.
För dem det drabbar så stannar liksom hela världen till ett slag, allt annat runt omkring bara fortsätter men för dig är ingenting sig likt och kommer aldrig att bli sig likt igen. Livet kommer att vara tiden före och tiden efter. Du får ont i ditt hjärta, svårt att andas av sorg, man känner sig panikslagen och helt totalt tom på samma gång.
Det känns overkligt och orättvist.
Barn ska inte dö före sina föräldrar.
Om man visste att man ses igen så skulle lite hopp kanske lysa i nattsvart mörker, men vi vet ju inte, Däremot kan man bestämma sig för att jo, vi kommer att ses igen. Så är det bara.
Alla minnen, bilder, lukter, saker du sa, kan man spara i sitt hjärta och plocka fram när helst man behöver dem bäst. Dom finns där alltid, ingen kan ta dom där ifrån.
Vi tänker på er hela tiden <3<3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar